Mitt i min obeskrivligt sköntkänsla så upptäckte vi att katten sprang ovanligt ofta på toa. Hon kissade inget, men sprang på toa ofta och drack ovanliga mängder vatten. Sedan upptäckte vi blodet. Vi ringde veterinär och hon trodde att det berodde på stress och att det inte var akut förrän hon inte alls kunde kissa. Till slut tyckte vi att det var dags att åka in så vi åkte till jourveterinären i Burträsk och då kissade såklart katten i bilen så det blev inget urinprov, men hon kunde se att det var blod i den urin som fanns i kudden i buren. Hon fick meducin för hon hade ingen feber och inga andra konstigheter. Hon hade mjäll också, hur mycket som helst så veterinären rakade henne lite. Hon blev en stilig munk!
Den stiliga munken har nu behövt åka bil, få sprutor, rakas och till sist duschas. Hon verkar piggare och nu slipper hon utstå mer idag. Håller en tumme för en frisk katt i morgon.
Nu blir det chips och släkta lampor! (jo jag bröt snckasförbudet 4 dagar innan slutdatum för att Emma bakade hejdåfika till mig på jobbet och för att det var tänkt att vi skulle fira mammas 60-årsdag i helgen.)