Mellandagschill
Jag väntar på Jenny som skulle komma till stan vid 3-tiden. Hon har visst förlagt sin nyckel och vill komma in någonstans. Sedan ska jag till frissan. Det blir nog bra, jag har tjatat i tre månader om att mitt hår känns torrt och risigt och att lockarna dött ut. Nu är det dags. Egentligen vet jag inte om jag gillar att gå till frissan. Jag blir mest bara nervös och mitt hår (som är underbart) vill inte ha en hipp frisyr för det lockar sig precis där det inte ska locka sig. Så jag skaffar ingen hipp frisyr utan fokuserar på lockarna enbart. Och håller tummarna för att frissan KAN klippa så att lockarna inte dör för då är liksom vitsen med att klippa sig förstört. Ja förutom topparna som är kluvna då, det finns ju kanske en poäng med det ändå.
Jobbandet går fint, vi är sjukt mycket personal och sjukt lite barn. Så halva personalstyrkan gör viktiga saker och jag tar hand om barnen, det är gött. Jag gillar inte att städa och planera, jag gillar att leka. Fast trött blir man. Jag skryter ofta med att jag sover som en stock. De två senaste nätterna har jag vaknat en gång i timmen och jag sover sjukt dåligt. WHY?
Nu verkar Jenko dyka upp snart.